Frågan om kost är ytterst aktuellt i vårt överkonsumerande för att inte säga övergödda samhälle. Ju fetare vi blir desto hetare blir debatten och fler och fler "dieter" och kostteorier med hänvisning ffa till vårt ursprung dyker upp. Anhängarna till de olika riktningar blir mer och mer fanatiska och glåporden haglar på de olika kostforumen. Blir man mer aggressiv av att vara hungrig? Enligt Darwin härstammar vi alla från något havsdjur - ska vi nu börja livnära oss på plankton? Skämt åsido. Jag vill med detta inlägg göra en övergång till min egen kosthållning. Som med allt annat i mitt liv är jag "allätare" dvs tar gärna till mig nymodigheter som jag testar. Så även med kosten. Min grundkonstitution är kraftig aptit, starkt sötsug (för att inte säga sockerberoende men det är en annan historia), förkärlek för fisk och grönt. Jag är uppvuxen med polsk husmanskost dvs kött, potatis, grönt - ganska stabbig mat. Dock hade vi inte problem med att hålla vikten förrän vi kom till Sverige och fann: mängder med frukt att frossa i, godis, chips, sötat bröd och ja - alla sötade livsmedel! Viktuppgången var omedelbar även om motionen ökade. Och sedan dess har jag i perioder varit strikt med maten för att hålla min vikt. Det har pågått i dryga 25 år då jag provat: flygvärdinnedieten, fruktdieten,Viktväktana, GI, LCHF, tallriksmodellen, Nutrilett, pulver mm. Svårt att säga vad som passat mig bäst, det har varierat lite beroende på livet i allmänhet och kroppen, som ju ändras med åren, i synnerhet. Länge tyckte jag att Viktväktarmetoden fungerade bäst tills jag började fuska med poängen och skåpsäta sött. Så var det även med GI-metoden som är egentligen busenkel att följa förutsatt att man inte triggas igång av kolhydrater även de långsamma.
För 3 år sedan ,efter minsta grabbens födelse, kom jag snabbt i form genom träning och bättre kost. På ca 4 månader efter förlossningen gick jag ner 14-15 kg och var vältränad. Kosten var typisk GI. Det som hände under förra året var att jag pga "stress och press" sakta ökade portionerna, tappade fokus och sötsuget växte från myrstor till elefantsize!
Vid nyår var jag så trött i själ och kropp och hade så överväldigande och destruktivt sötsug att jag efter viss betänketid bestämde mig för att för en tid utesluta helt kolhydrater ur min kost. Det kallas lowcarb fick jag lära mig och ökar man samtidigt mängden fett och protein så blir det LCHF.
Utan att lovorda, höja till skyarna, pläddera för dess överlägsenhet eller övertyga till att följa vill jag bara enkelt beskriva vad jag gjort, hur jag mått och vilka effekter det haft. Jag ser det som ett experiment och är förstås nyfiken på de långsiktiga resultaten. Jag betackar mig hetska kommentarer, tillrättavisningar etc men svarar gärna på frågor. Jag är påläst på LCHF men har ej läst några ingående studier om dess långtidseffekter så där vill jag ej uttala mig om något.
Så här har det varit. Första veckan var tuff - jag var trött, vimsig, yr, kissnödig, ilsken, lättirriterad, jäkligt hungrig på nätterna. Efter första veckan infann sig en konstant känsla av ökad energi, höjd sinnesstämning, all huvudvärk och yrsel försvann likaså hungerskänslorna. Plötsligt var jag mätt! Trots detta märkte jag att jag gärna överåt fast jag inte behövde - rullar med ost, ägg mm. Andra veckan tyckte jag att jag inte kunde prestera så bra på träning och var redo att ge upp men tänkte att jag ökar mängden fett och äter regelbundet men bara tills jag känner mig mätt! Jag mådde bättre och bättre, portionerna minskade och jag märkte nu senast för någon vecka sedan att att träningen fungerar bra, även högintensiv sådan! Så nu har jag bestämt mig för att köra med LCHF kosten i 12 veckor och sedan utvärdera. Jag har oroat mig för ev kommentarer från omgivningen men jag har bara mött positiva sådana och nu är det fler på min arbetsplats som kör enligt samma modell vilket glädjer mig!
Jag har äntligen jämnt humör och NOLL sockersug vilket för mig som sockerberoende är det viktigaste! Och att jag gått ner i vikt några kilo är bara bonus! Givetvis vill jag så småningom ner till min normalvikt som jag hade senast för 1 år sedan, min trivselvikt som även underlättade löpningen!
Så hur äter jag? Jag för in min mat inkl mängd i en kalkylator varje dag så jag vet hur många kcal jag ligger på samt hur stor andel av kolhydrater, fett och protein utgör kosten. Bilden nedan föreställer dagens "kostcirkel":
Dagens mat bestod av:
Frukost: micrad omelett på 2 ägg + lite vatten, en halv avocado till. Omgea3 + Dvit.
Mellanmål: hårdkokt ägg, 20 gram ost, en sardin
Lunch: stekt opanerad torsk med äggsås (ägg + vispgrädde), till det lite riven morot + riven vitkål.
Mellanmål: 100 gr keso + lite turkisk yoghurt
Middag; torsk med äggsås (inte så varierat men skönt att ha rester) + blomkålsmos (blomkål med lite smör)
Till det mycket vatten. Några koppar kaffe men mjölk. Man skulle lugnt kunna lägga en chokladkaka framför mig nu och jag skulle inte röra den för jag är så himla mätt fast jag precis tränat intesivt ett styrkepass. Jag är fortfarande orolig för att det jag stoppar i mig inte ska räcka för långpass samt högintensiv träning men jag har utan probelm sprungit 15 kilometer, kört löpbandsintervaller mm vilket hittills motbevisat detta. Viktväktarnas points samt socialstyrelsens föreskrifter ekar i mitt bakhuvud: "mindre fett, ersätt med light produkter, 50% av tallriken ska utgöras av kolhydrater etc" och får mig att tvivla men här sitter jag mätt och belåten och utan sug som ett levande bevis för att detta fungerar för mig, just nu. Ungefär som vissa föredrar Volvo framför Saab, så föredrar jag just nu protein och bra fett framför stora mängder kolhydrater för det får min motor att spinna glatt! När jag tittar omkring på långdistanslöparnas blogga så är det många som äter på det viset faktiskt, kanske med litet tillägg av kolhydrater inför riktiga långlopp + ultror. Är pastaladdningen inför maran helt passé?
Puh! Det här blev ett megalångt inlägg men jag har fått lite frågor om hur jag äter och hur länge jag ska göra det. Nu vet ni hur jag äter men hur länge - ingen aning faktiskt! Mitt mål är att utvärdera efter 12 veckor och fatta ett nytt beslut eller kanske bara se vad kroppen vill ha. Ett är säkert - lowcarb håller mitt annars starka sötsug borta och med det dess negativa konsekvenser på beteende samt psyke! Gonatt!
istället för kettlebell?
En vårklädd segrare i dagens backträning!
